Archive | Uncategorized RSS feed for this section

eee2013

4 Sep

Sugen på att bidra till att göra nordens största arbetsmarknadsmässa riktigt bra?

Du är välkommen med din ansökan!

Är du driven, vill jobba i ett starkt team och ha riktigt kul?

Tveka inte, detta är en fantastisk möjlighet att få erfarenheter från ett stort projekt och krydda CVét.

http://eee.lundaekonomerna.se/?page_id=2083

Advertisements
Image

I have never heard about late mover advantage before, but it sounds good for some situations

14 Apr

20120414-163049.jpg

First mover advantage seems to be a good thing, but you have to stay open minded and be smart in all situations. Why haven’t any professor introduced the concept of “late mover advantage” to me?

The Solent

4 Apr

Har idag helt klart fått uppleva mycket under de Brittiska studentmästerskapen i havskappsegling, allt ifrån grymt fin segling, hårt motstånd, naturupplevelser, kultur och mat.

Idag har jag haft en av de galnaste dagarna på en kappseglingsbana någonsin!

Med en dåligt samtränad besättning, knäckt av stolpe ut igår lyckades vi ändå samla ihop oss och komma iväg som båt nr tre på dagens costal course, båtarna bakom oss försvann längre o längre iväg bakåt, medans vi hade känning på täten. Vi lyckades med många fina saker i både fart o manövrar. Sedan fick jag uppleva något av det galnaste ever, 5 knop ström, åt alla håll o kanter. Till sluttande börjar vår väldigt byråkratiske rorsman hoppa o skrika om att all ankarutrustning ska fram, efter ett tag följer även en kille som varit i marinen in. Vid det laget var jag irriterad över att båten mer lr mindre hoppar i deras takt, alla ombord har slutat segla o vi står still!

Till slut kom vårt ankare i, tur det bara det att vi i täten hade seglat med vinden och låg dåligt positionerade gentemot alla andra som drivit i strömmen o ankrat precis i tid. Nu skulle ankarsignalen upp i masten, detta innebar att ett stort antal linor ombord involverades i detta…

Efter drygt en timme kom vinden tillbaks och ankaret skulle upp, vi hade drygt 50m kätting ute, tungt, till och med för ankarspelet vars säkring brändes efter ca 3m. Kvar återstod att sätta den minsta av våra två tjejer på ratten och för oss andra sju ombord att dra upp ankaret för hand, tungt som satan! till slut kom vi iväg, men nu nästan sist.

Kvar av banan återstod i princip bara sträckbogar pga kraftig ström och ett par dåliga vindskift, så efter många långa timmar efter tänkt ankomst tid tillbaks till Portsmouth är vi nu i hamn igen. På en kryss lyckades vi dock plocka nästan 10 båtar, vilket är bra!

Alla är nu trötta, hård dag på havet, mycket sol, lite vätska, lite o dålig mat.

Vi har efter gårdagens katastrofer nu seglat upp oss till en 14e plats.

Tyvärr klantade sig navigatören igår och vi fick vända om från en 5e plats för att runda ett märke som vi missat ute i havet för att komma sist. Dessutom hade vi tidigare under dagen fått en svartflagg och fick utgå för att vi av obeskrivlig anledning varit över startlinjen redan en minut innan start.

Nu ser jag fram emot svenskt påskbord, om ca30h är jag i Sverige! 🙂

Mallorca

20 Mar

Är nu på Mallorca, kom hit i lördags kväll efter att ha spenderat drygt ett dygn i London.

Två av tre terminer i Durham är avklarade. Även den andra terminen i Durham blev bra, rolig och tuff. Livet i Durham präglas av utbildning på hög nivå och ett engelskt studentliv.

Just nu bor vi en villa som lasergänget har bott i under ett par veckor medans de har legat med båtarna i Arenal för träning. Här ska vi bo tom fredag, då är deras långa period av träning över och vi ska dra över till andra sidan ön för att få distans till deras segling. Under den tiden ska det cyklas mycket i bergen vilket ska bli kul! Det är kul för mig att vara tillbaks i denna värld igen, glada människor, mycket träning och mycket god mat. Våren -08 gjorde jag min sista internationella regatta i laserklassen, då liksom nu var fokus på OS, det är just det som slår mig nu när vi börjar närma os OS fyra år senare. Det är hårt och mycket vilja ute på havet, alla är otroligt vältränade, vårdar sitt material med omsorg och det är gott om tränare, coachbåtar och många biltillverkare vill gärna vara med att sponsra lämpliga fordon för dessa elitidrottares transportbehov.

När jag kom hade Jespers flickvän precis åkt, kvar i huset var Jesper, David Jonsson, Emil Cedergårdh, en dansk radial tjej och grabbarnas tränare Steven. Steven körde jag till flyget i söndags, Ann Marie åkte igår o Emil åker imorgon. Kvar blir alltså bara tre pers, så vi får två balkonger, en uteplats, fyra badrum o fem sovrum att dela på. 🙂

Det är mycket som händer då det händer något, hård träning, båtmeck, mm. Medans det också ska varvas ned och så. Detta innebär att vi har hunnit se ett par avsnitt av Topgear redan. Igår kom Fredrik Lassenius över på middag ihop med Josefin Olsson, Fredrik coachar nu finska Sari Multala. Sari gjorde för övrigt inbrott i vårt hus häromdagen för att tvätta medan vi var i hamnen.

Nu ska jag försöka få lite plugg gjort…

Image

This is the truth and no bullshit!

19 Feb

Very important to keep in your mind when you work as a coach, children on daily basis or actually whatever you do.

I think this is the key to good leadership!

Interaktion utan önskad kommunikation

28 Nov

Kommunikation är fantastiskt, oavsett hur det sker – bara det kan ske!

Varför tycker vissa att det va svårt att skriva grupparbeten när man är i sitt hemland, skriver arbetet på sitt modersmål och gör det ihop med andra som också är flytande på det språket?

Att skriva ett arbete på ett internationellt universitet, i ett annat land, under andra regler och där jag är den enda västerlänningen i en grupp, det är en utmaning!

Vi är bara två i gruppen som kan kommunicera på engelska, när någon av de andra tre ska involveras behöver det tolkas. Dessutom kan jag bara konstatera att vi svenskar har fått en fantastisk skolning i datoranvändning. Mail, Word, Excel och Skype är fantastiska hjälpmedel!

Just nu känns det som att jag ska bära en grupp uppför Mount Everest i mörker, för utan kommunikation famlar man i mörker!

Fast ni som känner mig, ni vet att jag är envis och kommer inte att ge upp!

 

T-Bone

23 Nov

Nu är vi inne i ”högtycksfasen” alla jobbar nu för fullt med sina ”Formatives”, vilket är en förberedande examinationsform. Dessa betygsätts men, de räknas ej in i slutbetyget. Eftersom tempot är högre än vad jag är van vid från Lunds Univeristet delar jag de flestas åsikt; det är bra med dessa formatives för att veta vart man ligger och för att veta vad man förväntas kunna.

Utbildningsväsendet skiljer sig här från det svenska, det är striktare det är hårdare, mer utmanande och mindre kontakt med lärarna. Jag uppfattar det som att lärarna här förbereder oss för framtiden på ett bättre sätt än vad jag är van vid, ex. all min litteratur och föreläsningar fokuserar enbart på frågeställningar jag kan stå inför som manager och hur det är att vara manager. I Sverige läggs fokus på att vi ska lära oss bakomliggande teorier, och vi ”undervisas” oftast av lärare som hellre vill forska, för en framtid inom universitetsvärlden. Hallå, jag går på ett program för civilekonomer! Kulturen här i England är ju inte så avslappnad, vilket gör student/lärarkontakten mer formell, men när lärarna är i klassrummet är de verkligen med oss, vill vara där och driver oss framåt! Vid presentationer sitter de längst fram, rättar om något blir fel i en teori eller om någon uttalar något fel, finns inte att de skulle göra som vissa svenska lärare, sätta sig längst bak och svara på mail.

Beklagar om jag ovan var bitter, ville bara exemplifiera lite av min vardag. Ni som känner mig vet att jag ofta blir ironisk och skämtar ibland även bittert. Egna slutsatser om ett av Sveriges ledande universitet får ni dra själva… Hursomhelst, jag ska ju tillbaks för ett sista år i Lund och jag ser fram emot det!

Även rodden har nu kommit igång på riktigt, vi ligger på ca tre pass i veckan vilket är skönt och kul! Nu börjar det gå fort, fast det är svårt och ibland känns det som att båten ska välta, det är svårare att ro en sådan där roddbåt än vad man kan tro!

Vi är fyra roddare en den långsmala båten, alla har en åra var och vi sitter på en sits som fungerar som dem på en roddmaskin (inga konstigheter alltså). Längst bak har vi en cox, coxen ska vara en person kortare och lättare än genomsnittet med pondus och stark stämma. Vi har vår ena coach, en fd rugbyspelare som aldrig coxat tidigare. Han är skit härlig men vår båt har ”touchat” både bryggor, bropelare och stenfördämningar. Coxens uppgifter är att coacha från båten och styra den, detta då han är den ende som ser framåt. Bästa eller vår värsta incident hittills var dock när vi i full kareta ”T-bonar” en tjejbåt. Jag är nummer ett framifrån och hörde skriken och hann inleda en inbromsning så det blev inga hål eller så. Men det var ändå inte kull att sitta som nr ett, inklämd mellan ett par ilskna tjejers; långa och hårda åror! ”The Crew” har efteråt funderat på om det var någon speciell tjej som lockade, fast det måste väl finnas bättre sätt att ragga på?

Hårt är det även för en av våra andra coacher, vi har tre. En som brukar coaxa, en som cyklar längs med ån och ger instruktioner + klubbens bäste roddare som ansluter så ofta han kan. Den siste är dessutom klubbens ordförande vilket är förknippat med viss pondus. Stackarn lyckades dock loosa en del av denna pondus då han råkade cykla in i något och göra en riktig kullerbytta under ett mörkt träningspass. Vi som rodde såg bara hans vita racer-cykel fara rakt upp i luften!

Den sista tiden har vi fått ro i mörker, det får man inte göra utan att man bevisat att man klarar detta för någon högt uppsatt inom sin klubb (typ vår ordförande), allt detta står i den 34 sidor tjocka regelboken för Durhams universitets roddlag (ca 16 st), den handbok är skriven på engelskt maner och beskriver vad som får göras o inte göras, osv… Inget om några sportsliga roddregler eller så, bara vilka tider som gäller här och där, vart man får vända, osv… 34 sidor, det är mycket!

Att vi numera får ro i mörker (om vi har lanternor, annars får vi en ordningsbot enligt ovanstående regelbok) har gett härliga träningspass och mycket balla Harry Potter vibbar. Att susa fram i mörker och dimma nedanför slottet och katedralen är fräckt!

Vilka utmaningar, vilken resa, vilket slit, kul var det och resultatet är det bästa!

22 Nov

Jag tog studenten från Seglingsgymnasiet i juni 2008, hade då redan framtiden klar trodde jag… Direkt efter studenten packade jag  väskan och drog till Kiel för att jobba professionellt med ett par Americas Cup yachter, stunder jag alltid kommer att minnas både med glädje och fasa!

Det fanns stunder där vi seglade grymt fort, med grymt balla båtar utan att slita, men för att komma dit var det hårt slit – varje dag! Det slet på oss, börjar man jobba innan matbutikerna öppnar och slutar först när de stängt så blir det ingen mat. Snabbt tappade jag över fem kilo och kroppen funkade inte som den skulle. Slitaget var också stort på båtarna, så efter att råkat ut för ett par upplevelser som jag inte hamnat i under vettiga förhållanden och dessutom riskerat livet flera gånger pga dåligt material var vi flera som faktiskt flydde därifrån!

Så hem till Sverige och då ringer Jimmy, min tränare från Seglingsgymnasiet och frågar om jag vill bli hans kollega för något som kallades “Klubbutvecklingsprojektet”, ansvarig för detta var Anders Larzon på Svenska Seglarförbundet. Anders kände jag sedan tidigare då det var han som rekryterade mig till Seglingsgymnasiet, detta är två herrar som jag har mycket att tacka för!

Hursom, det här var en chans att få fortsätta med segling så jag hoppade på tåget, morsans bil lånades, laserjollen lastades upp på taket och ner till Skåne igen, härligt! På vägen ner ringdes skatteverket och plötsligt var man egenföretagare och konsult också.

Det som väntade var väl kanske inte det jag anat, snabba brefing från ovan nämnda herrar och sedan var det bara att sälja in sig ute i klubbarna, många mil blev det och långa dagar. Enda skillnaden mot Kiel var väl i princip att jag kunde få i mig mat och att maila blev en del av mitt jobb. Många mail har det blivit, ibland för att sälja in något, ibland för att sparka in dörrar där man inte varit välkommen av vissa men där vissa skrikit efter min hjälp.

Nu, drygt tre år senare kan vi se resultatet, nu behöver inga dörrar sparkas in – det var svårt att trappa ner pga efterfrågan på det jag gjorde. Det är bara att konstatera, plugga heltid och i princip arbeta mer än heltid under vissa perioder är en utmaning (men det gillar vi ju)!

Och hur det är att arbeta under en stor förebild och ihop med ens gamle tränare/lärar/extra farsa och sedan även en av de absolut närmsta vännerna. Ja, vad säger man, det är är speciellt och unikt. Vi vet vart vi har varandra och vart vi står, hade vi inte haft det samarbete vi haft hade vi inte kommit dit vi är idag, men vägen dit ska vi inte prata om! 🙂

Nu har jag och Jimmy skrivit vår sista verksamhetsberättelse till Skånes Seglarförbund, den organsiation som varit vår största kund under dessa år. Så här ser den ut:

“Sailchoacherna

Ytterligare en säsong är över, och vi kan med glädje konstatera att det har varit en säsong som visat att klubbverksamheten växer allt mer.

Det är med stor glädje som vi har kunnat se saker falla på plats och allt fler väljer segling som idrott.

Mycket har hänt under året, tyvärr vill vi inte bara blicka tillbaks på detta verksamhetsår, utan även sum- mera från 2006 och framåt. Anledningen till detta är att både Jimmy (2006) och Edward (2008) har sagt upp sina avtal med Skånes Seglarförbund (SkSF). Vi kom till en punkt där heltidsstudier, privatliv och familjelivet gjorde det omöjligt för oss att fortsätta.

På daglig basis har vi varit kontaktyta och budbärare mellan klubbarna, SkSF och SSF. Förhoppningsvis har detta lett till att bättre beslut har kunnat fattas, och att vi idag har en annan grund att utgå ifrån.

Det är inte lätt att lämna något som vi kämpat hårt för, när allt efter många timmars slit äntligen börjar falla på plats och resultaten börjar komma. Det har också varit otroligt givande att få jobba med alla ledare och under dessa år, en eloge till huvudinstruktörerna i våra klubbar. De har blivit en avgörande nyckel i klubbutvecklingen, många gånger är det just dessa unga människor som varit vår kontaktyta på daglig basis.

Till mångt och mycket var det för dessa ledare och för att förbättra dessa ledares arbetssituation och pedagogiska plattform som vi har engagerat oss i pengajakten och inköp av nya RIB-båtar.

Att vi till slut, efter fyra års slit äntligen kunde få se fyra nya motorbåtar i klubbarna är fantastiskt! När bidragen delades ut under Skåneträffen 2010 var det härligt att få se leendena hos ledarna.

Skåneträffen 2010 är för övrigt ett koncept vi är mycket stolta över, förhoppningsvis kan konceptet få ny kraft till nästa år.

Skåneträffen blev verkligen en samlingspunkt för ungdomsvänliga klubbar, det var ni som vi jobbat med som var där och påverkade framtiden! Att vi lyckades få fram bidragen beror helt och hållet på det unika samarbetet vi byggt upp med Skåneidrotten.

Under alla de utbildningar vi genomfört har vi fått möjligheten att få lära känna ca 100 seglare och fram- tida ledare, årligen. Utbildningarna har vi genomfört enligt SSF:s kursplaner, som vi har kunnat vara med och påverka utifrån den förbättring vi årligen har sett. Därför var det med stor stolthet som vi i våras släppte ut en ny kull av instruktörer, gröna- och blå tränare.

Samarbetet med Skåneidrotten har gett oss möjligheten att erbjuda gemensam coachningsinsats på JSM 2010 och Team Skåne 2011. Vi har så otroligt ofta hört om behov av stöd för skånska seglare på större tävlingar, samtidigt som vi sailcoacher har sett att dessa tävlingar har varit ett fantastiskt tillfälle för att höja seglingskunskaperna hos framtida ledare. Vi hoppas att satsningen kommer att leva vidare och fler deltar. Tillsammans har vi roligare men framförallt är vi starkare.

Samarbetet mellan klubbar och inom kretsarna har också blivit bättre, detta har resulterat i fler deltagare på både gröna och sedan även blå tävlingar. Vi har också sett att klubbar hjälps åt med att arrangera tävlingar och träningsaktiviteter.

Det finns också så mycket annat som blivit bättre, för första gången kan vi se att seglare som började segla efter att klubbutvecklingen inleddes kommit ut på regionskval, rikskval, GP-seglingar och SM.

Det är fler än på många år som på kort tid har nått u pp till en högre nivå och med gedigna kunskaper. Vi är också övertygade om att dessa seglare kommer att fortsätta segla.

Tittar vi på statistik, men framförallt på våra hamnplaner så kan vi se att det är allt fler ungdomar som väljer segling som sin idrott. Vi möts inte längre av lika stor oro över att det är få som fortsätter att segla efter seglarskolan, istället kän- ner vi igen fler och fler ansikten. Fler deltar på olika träningar, tävlingar och andra aktiviteter. En del av denna framgång tror vi kommer ur de erfarenheter vi vunnit tack vare de olika skolprojekt som vi varit med och stöttat, dessa projekt har varit en helt fantastisk möjlighet för att rekrytera nya utövare men också ge liv åt klubbar. Våra skolprojekt har blivit till föredöme inte bara i Skåne utan i hela landet.

För tre år sedan var vårt mål: (baserat på den verklighet vi såg då) 1. Lära instruktörerna att segla 2. Lära instruktörerna att lära ut segling 3. Lära instruktörerna att köra motorbåt

Detta kan låta oroväckande, men situationen var faktiskt långt ifrån bra vid många besök. Idag, när vi lämnar och förhoppningsvis inom kort kan överlämna stafettpinnen till någon/några andra så hoppas vi klubbarna fortsätter med att:

1. Bibehålla nivån på seglarskolorna som vi nu uppnått.

2. Skickar ledare på utbildningar

3. Erbjuder någon form av kvällsträning, minst en gång i veckan. Bygg sedan på med fler grupper när det finns behov för det. Viktigt att ni kan garantera att det alltid blir någon aktivitet, när ni planerat för det.

4. Arrangera någon form av vinteraktivitet, så att barnen/ungdomarna får chans att träffas hela året om. Då blir de vänner med varandra på ett helt annat sätt, och det har visat sig att de fortsätter i allt högre grad. Vad det är för aktivitet spelar ingen roll! Det kan vara, fysträning, filmkväll osv.

5. Engagera föräldrarna! Ett lysande exempel är WBS, varje morgon kokar instruktörerna kaffe till föräldrarna, medans barnen inleder dagen i seglarsko- lan umgås föräldrarna med varandra, och det faller sig naturligt att börja planera ex. transporten till nästa gröna tävling.

6. Erbjud era medlemmar och föräldrar att gå kurser, regelkursen är jätteviktig men säkra hela klubbens utbildningsbehov av seglingsledare, domare, besikt- ningsman, osv.

7. Redovisa LOK & SISU, det är vårt enda sätt att visa hur mycket verksamhet vi faktiskt har. Redovisningen är nödvändig på många olika sätt, och i slutänden kommer det att ge er klubb bidrag mycket större än vad ni knske tror.

I många lägen har Skåne varit ledande i klubbutveck- lingen och frågor kopplade till denna, låt det fortsätta vara så!

Vi är övertygade om att få se en fortsatt utveckling i Skåne, vi kommer att följa den noga, och vi kommer garanterat att vara involverade i den men inte på det sätt som vi varit tills nu!”

Det finns beslut och vägval som betyder mycket här i livet!

20 Nov

För mig är det i särklass viktigaste och bästa beslut att söka till Seglingsgymnasiet i Ängelholm!

Ett beslut som gett en unik grund att stå på, förutsättningar att komma vidare, utmaningar som gett styrka, och möten med olika typer av människor. Kort sagt, jag hade INTE varit den jag är idag, gjort det jag gjort och varit där jag är idag utan Ängelholms Seglingsgymnasium!

Det finns helt fantastiska människor, som betyder så otroligt mycket! Förra helgens 30 årsjubileum är ett bevis på det, helt otroligt att så många gamla elever återvänder och vilken atmosfär det blev! Alla delar vi nästan identiska upplevelser och fått med oss en verktygslåda som är något utöver det vanliga. Det vi fått med oss kanske inte syns, men vi vet att det finns där och när vi hamnar i svåra situationer så vet vi att vi har verktyg som inte många andra har. Vi har under hårda träningspass, sent på höstar/vintern/tidig vår; lärt oss att ta ansvar för våra vägval mellan isflaken och inte sätta oss i situationer vi inte klarar. Det kanske ibland var läskigt i mörkret, men vetskapen att vi inte var ensamma och snabbt kunde få hjälp av våra vänner finns kvar, och stödet från vännerna som i princip är som syskon finns kvar!

Ängelholms Seglingsgymnasium grundades 1981, sedan dess har verksamheten haft två fantastiska tränare som lett verksamheten, varit förebilder, extra farsa och skapt så otroligt mycket förutsättningar för så mycket mer – TACK!

Idrott på hög nivå och gymnasiestudier hand i hand, där nyckeln till allt är vänskap och respekt!

Att fira trettioårsjubileum med representanter från alla åren är unikt. De tal från Anders, Jimmy och många gamla elever var fyllda av glädje, energi, vänskap och starka känslor.

Alla är vi måna om att denna möjlighet ska få leva vidare, därför är det kanske inte konstigt att fd elever under sittande middag lovar att bidra med pengar till en stiftelse.

En stiftelse ska bildas, en stiftelse som ska garantera fortlevnaden och möjligheterna!

Gästen / invandraren / språkförstöraren

9 Nov

Tiden rusar verkligen iväg. Jag kom till UK den 29 sept., idag är det den 9e nov (ja jag ringde o grattade mamma idag…), den som gillar att räkna får räkna ut hur länge jag varit här, jag pallar inte.

Den intensiva välkomstperioden; ”Freshers-period”, alla kom igång event, osv är nu minnen. Det blev ingen mellantid, vi har plötsligt bara kastats in i ett brutalt plugg. Biblioteket gick från att vara öde till att bli lika knöka fullt som ett svenskt bibliotek i tentatider. Den där sköna uppvärmningstiden med gruppuppgifter hoppades över!

Nu varvas föreläsningar, seminarier, egenstudier (för att ha en chans att veta vad vi sysslar med) och grupparbeten.

Samtidigt har alla sportaktiviteter kommit igång. Durham är som sagt det tredjealternativet i UK, efter Cambridge och Oxford. Engelsmännen försöker förklara för mig att det är tre topp universitet, inte bara Cambridge och Oxford! Det samma säger arbetsgivarna, några säger att de bara rekryterar från de tre bästa, de fem bästa eller 10 bästa. Roligt är också när dem säger ”ni är smarta, ni är duktiga och ni är bäst”. Är den gästande företagsrepresentanten inte fd. elev från något av dessa så märks avundsjukan i rösten.

Ska skriva mer om arbetsgivare och sådant där en annan gång…

Hursom, de tre bästa… De är smarta, de har profilerat sig (skulle ju kunna tro att uni-ledningarna pluggat företagsstrategi), ex Durham har fokus på bla kemi, internationella relationer & politik, Business Management (märks på min utbildning, varje föreläsning är som en spännande gästföreläsning som man mer än gärna går på) och sport!

För mig är det lite som att komma tillbaks till gymnasiet som jag trivdes så bra på, en mix av idrott på hög nivå, träningskläder och plugg. Skolan har en egen idrottssatsning, för många idrotter, med många anställda tränare samt grymt bra hårdvara tillhandahålls i form av lokaler & utrustning.

Det krävs mycket för att komma med universitetslaget, jag kvalade in i universitetets seglingsteam men valde att inte fortsätta med den lagsegling som fokus ligger på nu under hösten. Kände att jag har gjort det där med att stå o frysa efter ett träningspass i en liten jolle (inget skitsnack om lasern, jag ska göra comeback – trust me!). Dessutom var jollarna som användes för team racingen inte tillräckligt fysiskt krävande, så jag valde att inte fortsätta.

Rodd kändes dock som en utmaning, så jag försökte joina universitets roddlag istället, hade ett par tuffa veckor med träning sex gånger i veckan. Vi internationella studenter kände att tränaren nog inte ville ha oss där, så blev det också. Efter ett max-test åkte alla internationella studenter ut ur teamet (utan att fått reda på testresultaten), ord o inga visor… Kanske inte så konstigt när fokus på teamet ska vara att fostra olympier, att vi skulle glida in på en OS-arena under Storbritanniens flagga är ju knappast troligt! Jag kämpade dock hårt och började blöda i handen under det sista testet, skam den som ger sig!

Jaja, för dem som inte satsar på OS så finns det andra alternativ! Varje College (16st) har egna lag, med seriösa träningar för olika nivåer. Detta är helt otroligt kul och givande! Är man bara hyffsat vältränad får man joina, den sport man vill. Så ut ur universitetslaget = in i collegelaget för rodd. Vi hade en träning så sent som idag, och det är skit coolt!

Att ro (det är svårare o ballare än vad man kan tro) längs med gröna ängar, under balla broar, nedanför slottet och katedralen är fräckt, dessutom går det fort!

Jag har också för första gången lyckats kringgå ett engagemang, höll på att bli kassör för Collingwood College. Ganska skönt att jag sade nej till det uppdraget!

Däremot blev jag antagen till ”Durham University Consulting Societys” analysgrupp, vi ska under året starta upp ett projekt som ska analysera de olika trenderna i branschen och de olika aktörerna. Detta ska bli jätte spännande.

Under dagens möte reflekterade jag som så många gånger innan på hur det egentligen är att leva här, jag är ju faktiskt inte i mitt moderland och det går trots det riktigt bra. Glöm allt vad jante heter och vad lagom innebär! Här jobbar alla stenhårt, sida vid sida, oavsett ursprung, personlighet, klädstil och språkkunskaper. Detta märktes tydligt idag, ordförandena för föreningen är engelsman, vice ordförande en kines som är inne på sitt tredje år här, initiativtagare till projektet är arab och vi som ska jobba i projektet är från alla håll och kanter. Så här är det hela tiden, därför inget ide att bry sig om språk och sånt! Engelsmännen är jättevänliga, rättar oss om vi vill och korrekturläser om det finns behov.

Är det inte fantastiskt? Vi kommer hit, kluddar till deras språk och de fortsätter bara att vara lika gästvänliga hela tiden. Detta hade inte hänt i Sverige!