Gästen / invandraren / språkförstöraren

9 Nov

Tiden rusar verkligen iväg. Jag kom till UK den 29 sept., idag är det den 9e nov (ja jag ringde o grattade mamma idag…), den som gillar att räkna får räkna ut hur länge jag varit här, jag pallar inte.

Den intensiva välkomstperioden; ”Freshers-period”, alla kom igång event, osv är nu minnen. Det blev ingen mellantid, vi har plötsligt bara kastats in i ett brutalt plugg. Biblioteket gick från att vara öde till att bli lika knöka fullt som ett svenskt bibliotek i tentatider. Den där sköna uppvärmningstiden med gruppuppgifter hoppades över!

Nu varvas föreläsningar, seminarier, egenstudier (för att ha en chans att veta vad vi sysslar med) och grupparbeten.

Samtidigt har alla sportaktiviteter kommit igång. Durham är som sagt det tredjealternativet i UK, efter Cambridge och Oxford. Engelsmännen försöker förklara för mig att det är tre topp universitet, inte bara Cambridge och Oxford! Det samma säger arbetsgivarna, några säger att de bara rekryterar från de tre bästa, de fem bästa eller 10 bästa. Roligt är också när dem säger ”ni är smarta, ni är duktiga och ni är bäst”. Är den gästande företagsrepresentanten inte fd. elev från något av dessa så märks avundsjukan i rösten.

Ska skriva mer om arbetsgivare och sådant där en annan gång…

Hursom, de tre bästa… De är smarta, de har profilerat sig (skulle ju kunna tro att uni-ledningarna pluggat företagsstrategi), ex Durham har fokus på bla kemi, internationella relationer & politik, Business Management (märks på min utbildning, varje föreläsning är som en spännande gästföreläsning som man mer än gärna går på) och sport!

För mig är det lite som att komma tillbaks till gymnasiet som jag trivdes så bra på, en mix av idrott på hög nivå, träningskläder och plugg. Skolan har en egen idrottssatsning, för många idrotter, med många anställda tränare samt grymt bra hårdvara tillhandahålls i form av lokaler & utrustning.

Det krävs mycket för att komma med universitetslaget, jag kvalade in i universitetets seglingsteam men valde att inte fortsätta med den lagsegling som fokus ligger på nu under hösten. Kände att jag har gjort det där med att stå o frysa efter ett träningspass i en liten jolle (inget skitsnack om lasern, jag ska göra comeback – trust me!). Dessutom var jollarna som användes för team racingen inte tillräckligt fysiskt krävande, så jag valde att inte fortsätta.

Rodd kändes dock som en utmaning, så jag försökte joina universitets roddlag istället, hade ett par tuffa veckor med träning sex gånger i veckan. Vi internationella studenter kände att tränaren nog inte ville ha oss där, så blev det också. Efter ett max-test åkte alla internationella studenter ut ur teamet (utan att fått reda på testresultaten), ord o inga visor… Kanske inte så konstigt när fokus på teamet ska vara att fostra olympier, att vi skulle glida in på en OS-arena under Storbritanniens flagga är ju knappast troligt! Jag kämpade dock hårt och började blöda i handen under det sista testet, skam den som ger sig!

Jaja, för dem som inte satsar på OS så finns det andra alternativ! Varje College (16st) har egna lag, med seriösa träningar för olika nivåer. Detta är helt otroligt kul och givande! Är man bara hyffsat vältränad får man joina, den sport man vill. Så ut ur universitetslaget = in i collegelaget för rodd. Vi hade en träning så sent som idag, och det är skit coolt!

Att ro (det är svårare o ballare än vad man kan tro) längs med gröna ängar, under balla broar, nedanför slottet och katedralen är fräckt, dessutom går det fort!

Jag har också för första gången lyckats kringgå ett engagemang, höll på att bli kassör för Collingwood College. Ganska skönt att jag sade nej till det uppdraget!

Däremot blev jag antagen till ”Durham University Consulting Societys” analysgrupp, vi ska under året starta upp ett projekt som ska analysera de olika trenderna i branschen och de olika aktörerna. Detta ska bli jätte spännande.

Under dagens möte reflekterade jag som så många gånger innan på hur det egentligen är att leva här, jag är ju faktiskt inte i mitt moderland och det går trots det riktigt bra. Glöm allt vad jante heter och vad lagom innebär! Här jobbar alla stenhårt, sida vid sida, oavsett ursprung, personlighet, klädstil och språkkunskaper. Detta märktes tydligt idag, ordförandena för föreningen är engelsman, vice ordförande en kines som är inne på sitt tredje år här, initiativtagare till projektet är arab och vi som ska jobba i projektet är från alla håll och kanter. Så här är det hela tiden, därför inget ide att bry sig om språk och sånt! Engelsmännen är jättevänliga, rättar oss om vi vill och korrekturläser om det finns behov.

Är det inte fantastiskt? Vi kommer hit, kluddar till deras språk och de fortsätter bara att vara lika gästvänliga hela tiden. Detta hade inte hänt i Sverige!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: