“Fair enough”

17 Oct

Rubriken har fått namnet från Daniel, den killen i min lägenhet som jag umgås mest med, det är hans favorituttryck!

Tänkte berätta lite om känslorna så här långt: Sista veckan i SWE: inget speciellt, dock knepigt att behöva packa och lämna lägenheten i Lund. Jag hade ju faktiskt bott själv i sju år och alltid haft en bra lägenhet som bas.

Sista kvällen hemma: stressigt, men ingen direkt nervositet.

Sista morgonen: Dåligt morgonhumör och fick jobba ganska hårt med gaspedalen för att hinna ner till GBG. Sedan så ska vi väl inte prata så mycket mer om Ryanair och övervikt… ☺ Sov mig igenom flyget, men aldrig mer Ryanair!

Tågresan upp mot Durham: Vart ska jag? Vad har jag gett mig in i? Hur ska jag bo? Hur kommer det här att bli?

Ankomsten till mitt boende: Är det här ett omklädningsrum i en ishall eller är det ett fängelse? Ganska snabbt började jag dock trivas riktigt bra, särskilt när de andra började trilla in några dagar senare.

Första kvällen och första kvällen på mitt college: Ett otroligt varmt välkomnande och god efterrätt!

Första tiden i staden: Spännande att möta en massa roliga och intressanta studenter, i mycket olika åldrar från hela världen.

När man råkar hamna på en av årets finare middagar i en av Englands mest propra städer, och dessutom som en av de äldsta utbytesstudenterna får en hedersplats intill en rektor och professor i ämnet ”classics”: Glad att jag i alla fall har en skjorta och mörka jeans. Hädanefter ska jag leva enligt; hellre överklädd än underklädd! Dessutom var jag glad över de gånger jag sett och fått umgåts med mina föräldrars vänner, men framförallt alla de spännande möten och sittningar i Lund där man suttit intill en ny människa och konverserat sig igenom en mycket trevlig middag!

De sociala välkomsteventen: Har nu bestämt mig för att det får vara slut på dem, det finns gränser för vad man klarar (om man inte är från den här ön)…

Matricilation, en välkomstceremoni till masterutbildningen som hölls i den STORA katedralen: Otroligt mäktigt!

När man tittar ut genom den runda föreläsningssalen: Häftigt! Där framme står alltid en MYCKET duktig och ENGAGERAD professor, åt andra hållet ser man katedralen och slottet, åt andra hållet ser man en annan av universitets high tec byggnader och åt det sista hållet ser man en grönare än grönast äng!

När man kring lunchtid kommer ut i det gemensamma köket och hittar ovan nämnd kille, svärandes på engelska över hir skitigt det kan bli och under ständig förvåning över varför tallrikar blir skitiga när man använder dem: Fan va kul det är att möta nya människor och vilken tur jag haft med dem jag bor med! 🙂

Summa summarum: Det här känns bra!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: